Det var store sonen som var centrum för detta drama! För att göra en ganska lång o detaljerad historia lite kortare så vart han inlagd över natten (förra torsdagen) pga att han vrålade av smärta från ena ljumsken + feber! Vi fattade noll, men tyvärr så begrep läkarna där inte mycket mer!
Sen blev ju inte jag lugnare av att det hela skedde precis när jag skulle åka iväg o jobba natt... så mannen åkte in såklart och det slutade med att jag fick tag på min systerdotter (med pojkvän) som sov över hos oss med lille sonen. Så långt var det ordnat rent praktiskt... visst ville jag helst vara med, men det är inte jordens lättaste att ordna fram personal till natten med så kort varsel... känns skit verkligen! Enda alternativet jag hade var att ringa tillbaks tjejen som hade jobbat kvällen o som skulle dit på morgonen, men det kändes inget vidare det heller. Men nu var ju min systerdotter hemma så... och jag hade telefonkontakt med mannen hela tiden o det slutade ändå med att sonen fick sova under natten - alltså gjordes inte mycket mera då.
På morgonen vaknar han - smärtfri o feberfri?!?!
Kvällen innan gjordes både ultraljud och det togs en massa blodprover, men allt var helt ok! Märkligt...
Alltså fick han åka hem igen - men, skulle allt upprepa sig så fick vi komma in igen o följa upp med flera prover mm.
Ingen fattade vad det var... bara att han hade fruktansvärt ont i ljumsken så att han vare sig kunde gå eller stå, inte ens klä sig själv:(
Lördag morgon när han vaknade (på sin 10-årsdag) hade han hemskt ont i sin fot... bara sådär - men det klingade av under dagen.
Sen måndag morgon när han vaknade så var det samma visa igen, fast då hade han ont i bägge ljumskarna, bägge knäna o ena foten!
Alltså blev det raka vägen till akuten igen! Då vart man ju orolig - igen:(
Efter 6 timmars sammanlagd väntan, flera blodprover och 2 samtal med en ny doktor så kom dom fram till att hans leder var inflammerade!
Det lät logiskt, men ändå mysko... fast skönt att det inte var nåt värre ändå! Återigen var alla dom nya proverna helt ok o sänkan var t.o.m lägre än sist. Fast dock hade han lite feber: 37,9! Bevis på att något inte är riktigt ok i kroppen trots allt... varav inflammationen i lederna.
Så det kommer att läka ut av sig självt, kanske efter en vecka eller två... svårt att säga! Fast han får ta det lugnt nu ett tag - skola var ok, men han får hoppa över idrotterna ett tag.
Prata om att man får veta att man lever... det är då man förstår vilken tur man egentligen har att barnen inte är oftare sjuka!
Över till betydligt roligare saker... hans 10-års dag i lördax:) Jag befarade att han skulle behöva fira den på lasarettet, men så blev icke fallet! Jag gick av ett nattpass även den morgonen, men hade köpt med mig färska lussebullar (nej, jag har inte hunnit att göra egna - ännu!) och gjorde en bricka till båda grabbarna med o'boy o varsin bulle:) Likaså ordnade jag med hans tårta på morgonen - en enkel glasstårta som fick ligga i frysen över dan'. Jag brukar ta sån tid på mig när jag gör barnens tårtor att jag förstod att det inte var att fundera på den här gången efter 2 nattpass. Men glasstårtan hade han själv varit med o bestämt o den blev inte alls dum!
Kika gärna på receptet via länken:
http://www2.arla.se/Default____17653.aspx?RecipeID=15839
Hoppas den funkar!
I sedvanlig ordning fick han paket direkt på morgonen av oss:) Det blev inte så himla mycket i år... en tröja, en bok och ett elektroniskt dartspel:)
Sen sov jag till 13.00 ungefär för att sedan vandra mig upp o ordna med hans kalas senare på em när min syster o man skulle komma. Så fler än så var vi inte denna gången. Min systerdotter+pojkvän kunde inte komma och barnkalaset har vi kommit överrens om att skjuta på till januari den här gången... första gången det inte blir av exakt på hans dag! Men men... det får vi kompensera:)
Provade på en ny kycklingrätt som resulterade i ett mycket lyckat resultat!
Hoppas länken funkar även på det receptet!
http://www.ica.se/FrontServlet?s=mat_recept&state=recept&receptid=509757
Fast jag dubblade mängderna rätt bra... gillar inte när det blir för torrt o för snålt liksom! Hade ris till o sallad, yummie:)
T.o.m killarna åt... fast det innehöll både lök, oliver o paprika, hihi! Dom skulle bara veta! Store sonen är förvisso inga problem, men den yngre... jösses! Vet inte vad han lever på ibland!? Men dom åt... :)
Av min syster fick han årets "Guiness rekordbok" och pengar! Även farmor o farfar hade skickat pengar... jag vet att det blir en ny bandyklubba bl.a:) För det har han oxå önskat sig nämligen!
Så det blev en trevlig kväll o sonen vart så nöjd så:) Kul... Skönt säger jag att han mådde bra iallafall!
Dagen efter - söndag, hade store sonen match i innebandy (läkarna hade sagt åt oss att leva normalt, även om det innefattade sport - just för att se om han kände av det hela), men den fixade han galant!
Matchen var kanon... dom vann med 6-3 och sonen gjorde 2 av målen:) Stolt som en tupp var han:)
Samtidigt blev han även "dagens buse" under matchen... han fick rött kort, utvisning i hela 5 minuter och till råga på allt så tog dom bort ett målpoäng för laget som straff (dom skulle ha vunnit med 7-3 egentligen)! Helt sanslöst egentligen - det är liksom 10-11 åringar det är frågan om!
Anledningen var att hans klubba var "hookad" (bladet var för böjt, vilket är förbjudet under match)!
Visst, regler är till för att följas... men ändå! Det värsta av allt var att han hade ju verkligen inte gjort det med flit... utan suttit på avbytarbänken under matchen o böjt bladet själv - disträ som han nu kan vara, utan att tänka sig för vilka följder det skulle ha!
Vilken dramatik det blev... stilltje i matchen hur länge som helst! Vi föräldrar var ju måttligt förbannade på dommarna (såklart - fniss!) och fattade inte hur dom kunde vara så extremt seriösa... dom t.o.m mätte bladet med en speciell mätsticka (!!!), vi höll på att dåna...
Visst, alla killarna lärde ju sig av de hela och på ett sätt var det bra att det hände... men 5 minuters utvisning o rött kort o minus ett målpoäng... hallåååå!!! Prata om att trycka ner dom i dojjorna!
Fast tränarna tog det bra ändå... peppade honom jättemycket o skojade bort det så pass att han inte skulle ta åt sig så. Han fick jättemycket stöd o måååånga tyckte såklart att domarna var "fullblodsnötter" som behandlade killarna så hårt! T.o.m på hemsidan fick han lite peppning o det är ju kul o se... även om han inte skulle ha pillat på sin klubba så!
(Han lär ju ALDRIG göra om det iaf!)
Men det blev iallafall stort jubel när matchen var slut o vinsten var ett faktum, hehe:)))
Imorgon är det *Lucia*... inte många dar kvar till jul med andra ord *oooops*!
Kram kram *S*
1 kommentar:
en lååång historia, men det sammanfattar ganska bra allt som hänt hos er! :-)
Skicka en kommentar