Trist på jobbet...
Hade möte med jobbet idag... tja, vad ska man säga?! Ingen kul stämning och en hel del tjafs osv. Vi är ju många nya i gruppen... inte alls många kvar som varit med sen begynnelsen. Samtidigt så bör ju jag acceptera lite nytänkande och det kan jag väl tänka mig - om det gynnar mig! Men vissa saker tycker jag inte alls gynnar mig, så varför ska jag nicka o hålla med? Inte riktigt min grej att "vända kappan efter vinden". Det är väl lite där jag känner att jag backar... orkar liksom inte med det. Men så har jag ju oxå varit med i 5 år nu - dax o byta kanske?
Jag har ju "larmat" för min chef om det o att jag kan tänka mig o prova på annat... så vi får se.
Känner mig verkligen "off" i humöret... tyvärr så har man svårt o dölja det inför grabbarna här hemma o det är verkligen inte kul! Varför är det alltid sina närmsta man öser ut skiten på?
Nåväl - ska strax doppa dom i säng o sen tänker jag fullkomligt strunta i all röra här hemma o sätta mig o scrappa... måste försvinna bort en stund.
Som sagt, jag sitter gärna med sällskap - det är alltid både roligt o givande! Men jag lider aldrig av att sitt själv i min egen värld heller då o då... för mig betyder det väldigt mycket. Får ro på ett annat vis...
Måste bara sätta in en bild på store sonen o vår hund:) Dom är verkligen 'bundis':)
Ha en skön kväll... *S*
Jag är en quinna på 39 år som är boendes med min familj som består av man o 2 pojkar på 9 o 11½ år. I nästan 8 år fick vi vara lyckliga hundägare till en underbar leonbergertik vid namn Bonny, men hon gick dessvärre hastigt bort nu i september:(
Så nu har vi "bara" 2 marsvinspojkar vid namn "Kalle & Fnatte"!
Men - tilläggas bör att för ett par månader sedan utökades familjen med en styck katt vid namn "Kasper"! Precis vad vi behövde:)
Bor gör vi i ett gammalt gruvhus i en liten by ett par mil utanför Helsingborg.
När jag inte har fullt upp med min familj, mitt hem o mitt jobb på natten inom äldreomsorgen så är mina främsta fritidssysselsättningar att sova o äta... fniss:)
Skämt osido... för att må bra o ladda mina batterier så blir jag glad om jag får hålla på med scrapbooking, fotografera, datorn, läsa, skriva brev och träffa mina vänner... när tiden tillåter - om inte, så får man ta sig tid då o då!
Ni kommer att finna en hel del om min scrapbooking här och även mina grabbar - så vet ni det:)
Ha ett underbart liv!
|
|
2 kommentarer:
Fin bild på sonen och hunden. JAg förstår hur du menar med att allt det dåliga går ut över de närmaste. Fattar inte det för det är egetnligen inte de som ska ta det, men ändå blir det så.... Tråkigt som bara den när det händer...
Massor med kramar till dig min vän!! Kanske dags att träffas igen eller?
Ja så är det nog tyvärr, att de man älskar mest får ta det mesta...En kärleksförklaring på ett bakvänt sätt...Man vet att man är älskad ändå för de känner ju en utan och innan.
HÄRLIG bild på sonen och hunden. Sådär är det med min äldre son och vår kära katt också! De är som ler och långhalm. Ligger Trolle i soffan med mig när sonen kommer körandes på moppen då rusar kattskrället upp och lystrar och så "duns" ner på golvet för att vänta in kompisen. Underbart!
Hoppas nu att det snart känns bättre på jobbet!
Tänker på dig!
Kram Marika
Skicka en kommentar